Är det rimligt att fortsätta lägga mer och mer resurser på den organisation och det synsätt som idag kallas Sjukvård? Där vi behandlar sjukdomar, akuta fysiska skador, nedsatt förmåga och allt annat som begränsar vår förmåga att fungera fullt ut i samhället. Pengar till forskning styrs dit avkastningen blir som störst. Det betyder att nya läkemedel som får licens att säljas blir prioriterade. Läkemedel som efterfrågas av en stor grupp människor – gärna livslångt – blir de stora vinnarna. Sjukvården är också inriktad på att sätta en diagnos och sedan behandla symptom med en medicin. Mediciner har ofta biverkningar som i sin tur kan behöva behandlas av andra läkemedel.
Den forskning och väl underbyggda vetenskapliga undersökningar som idag finns tillgänglig ger många intressanta och nya rön. Det är många gånger svårt att ta del av och framförallt hinna föra ut ny kunskap som i vissa fall kan peka i en helt motsatt riktning än tidigare rön har gjort. Etablerade råd från statliga verk och institutioner uppdateras inte alltid och det påverkar också möjligheten för verksamma inom vården att ändra arbetssätt. Underlag för politiska beslut som styr vården saknar därför många gånger aktuell och relevant väl grundat forskningsresultat. Men kunskap om vilken avgörande betydelse livstil har för hälsa och välmående blir mer och mer uppmärksammat. På individnivå blir gruppen större och större som även är beredda att vända sig utanför den traditionella sjukvården för att få vård eller förebygga behov av vård. Den gruppen är till och med beredd att betala för detta – helt utanför den skattefinansierade sjukvården. Vad beror detta på? Är det så att Friskvård ger så goda resultat att symptom och medicinering många gånger helt kan undvikas?
Förutom de väl kända fördelarna med motion och mindre stress i vardagen har kosten och hur vi äter en stor påverkan på vår hälsa. Livsmedelsbolagen marknadsför livsmedel med mycket socker och onödiga tillsatser och de nationella kostrekommendationer är många gånger bristfälliga och inte ens aktuella. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm är en eldsjäl som gräver upp nya exempel på detta. Klicka in på podden nedan och lyssna!
